Fyra divisioner på tre år. Ett lag fullt av spelare med 1891 intatuerade på kroppen, och en man med en långsiktig plan som få känner till. Vi fick en intervju med en av personerna bakom ett av AIKs mest underskattade projekt .
Skillnaden märks direkt
Ni har gjort en imponerande resa och tagit er från division 7 till 4 på tre säsonger. Hur stor är skillnaden rent spelmässigt?
– Det är klart att man ska ha lite perspektiv, men skillnaden är påtaglig. Tempot är högre, beslutsfattandet måste ske snabbare och misstagen straffas hårdare. I de lägre divisionerna kan individuell kvalitet ofta räcka långt, men ju högre upp vi kommer desto mer krävs det av struktur, disciplin och kollektiva principer.
Har ni lyckats behålla större delen av truppen under den här resan eller har det krävts en del spelarrörelser längs vägen?
– Det har bytts ut ganska mycket sedan vi började. Väldigt många 40-plussare med stort AIK-hjärta har slutat, inklusive jag själv, och vi har fyllt på med yngre spelare som också har stort AIK-hjärta. Flera har till och med 1891 tatuerade på kroppen någonstans.
Hur ser truppen ut i övrigt, är det uteslutande ungdomar eller finns det även äldre inslag?
– Truppen är ganska blandad. Vi har en tydlig kärna av yngre spelare med utvecklingspotential, men också några mer erfarna spelare som bidrar med stabilitet, ledarskap och kravbild i vardagen. Den mixen är viktig för att skapa en miljö där unga spelare kan växa. Vi har dock inte tagit del av spelare från vår akademi ännu, vilket jag hoppas det blir mer av ju högre upp vi kommer i seriesystemet.
Bryggan mot A-laget
Har ni spelare som fortfarande siktar på att ta sig till AIKs A-lag? Finns det även lånespelare i truppen?
– När det gäller kopplingen till A-laget finns det absolut spelare som har ambitionen att ta sig hela vägen. Det är en del av vår roll att vara en brygga. Vi har också haft en dialog kring möjligheten att använda spelare i båda riktningar beroende på behov och utvecklingsplaner, men det viktigaste är alltid individens långsiktiga utveckling. Vi spelar på en relativt låg nivå just nu och hoppet upp till A-laget är väldigt stort – de frågorna kommer naturligt när vi befinner oss i division 1, men då är det en helt annan sport. Lånespelare från A-laget finns det inga av i dagsläget.
Hur ser ambitionerna ut för laget som helhet? I vilken division kommer ni att känna er hemmastadda?
– Ambitionen är tydlig: vi vill hela tiden flytta fram positionerna, men göra det på rätt sätt. Det handlar inte om att jaga snabba avancemang till varje pris utan om att bygga en miljö där spelarna utvecklas och laget är konkurrenskraftigt oavsett nivå. Vi ska vara där vi är för att vi förtjänar det – inte för att vi haft bråttom dit.
Oroade över SVFFs beslut?
I november 2025 beslutade SVFF att på sikt avveckla klonföreningar. Är det något som redan nu känns oroande för er?
– Det är något vi följer noggrant. Alla förändringar som påverkar strukturen väcker självklart frågor, men i nuläget fokuserar vi på det vi kan kontrollera – vår verksamhet här och nu. När det finns tydligare riktlinjer får vi anpassa oss.
Vilket system hade du helst sett? Att fortsätta tävla i det ordinarie seriesystemet som idag, eller ett separat system där ni möter andra klonföreningar?
– Personligen ser jag fördelar med att vara en del av det ordinarie seriesystemet. Det ger en tydligare konkurrensmiljö och bättre förberedelse för spelare som vill ta nästa steg. Men det är viktigt att hitta en lösning som är rättvis och hållbar för svensk fotboll i stort – där behöver man väga flera perspektiv mot varandra.
Bygger för framtiden
– Vi är här för att stanna. Vi bygger något långsiktigt och gör det metodiskt, även om allt kanske inte syns utåt just nu. Det pågår ett arbete i det tysta som vi är övertygade om kommer bära frukt över tid – inte bara för oss, utan för AIK som helhet och i förlängningen även för svensk fotboll.
Vi tackar Sencer Soğuk för sin tid och medverkan.
